Det känns som att mitt liv börjar nu, och därför vill jag börja om från början. Låter kanske knepigt men jag vill på något sätt glömma den gamla Frida och börja satsa på den nya.

Men samtidigt vill jag inte lämna den här bloggen..så jag fortsätter på den här! Kan ju vara kul att kolla i framtiden ;p

I torsddags, den 7 juni 2012 så gjorde jag äntligen en gastric bypass. Jag har velat fram och tillbaka i flera års tid om hur jag ska göra. Min tanke har alltid varit att först och främst klara mig själv. Att jag ska klara av att gå ner i vikt själv. Men ju längre tiden gick så kände jag att det började bli rätt hopplöst..

Så än en gång gick jag till läkaren för att få komma och prata med en kirurg. Detta var nog i november 11. Jag var ändå inte övertygad..tyckte att operation är lixom det sista alternativet.

Kämpade på med vikten, något kg ner. Men när man har massor att gå ner så spelar 10kg inte så stor roll.

Så den 3 februari var jag på ett gruppinfo möte. Och efter det så bestämde jag mig.

Bära eller brista.

Jag har varit sjukligt fet i så många år så det är en lika stor fara för mig att bara finnas till som att utsätta mig för en operation.

I april fick jag en tid till kirurgen på sus och det var inge snack om saken, fick göra ekg och träffa narkosen.

Kändes faktiskt riktigt bra.

Äntligen fick jag en tid, 7 juni. Kändes fantastiskt. Dietpulvret man ska dricka innan en op, fyra veckor innan, hade jag sådana problem med. Fy så äckligt. Spydde och kväljde..fick ett matschema av dietisterna. Gick upp ett kg den veckan..sen fick jag äta vad jag ville, bara jag gick ner i vikt. Så levde på ägg och vatten i nån vecka. Och det gick.

Gick ner 18kg på 8 veckor.

Inlagd ons kväll dagen innan op, för dusch, nålsättning osv.

Själva operartionen gick kanonbra, haft bra värden och allt har sett kanon ut.

Har bara postitiva tankar om sjukhusvistelsen, människorna och situationen. Var orolig för nedsövningen, att jag skulle känna något fast jag var nedsövd osv, men så klart gjorde jag ju inte det. Vaknade på uppvaket och hade ont så klart. Men efter lite mer morfin och mer sömn så vaknade jag relativt pigg några timmar senare.

Fick åka tillbaka till mitt rum vid två tiden..så kom världens bästa make och hälsade på, han stannade hela kvällen ♥ Han har verkligen varit ett kanon stöd under den här tiden. Han hade med sig en överraskning, en vit iphone 4s. Han är bara bäst! Älskar honom så otroligt mkt.

På fredag 8 juni fick jag åka hem vid fyra..känns helt okej faktiskt. Första natten hemma sov jag helt utslagen. Var så slut. Trött, ont i nacken, axlarna och magen så klart. Hade mer ont igår lör än innan, och idag har jag också haft ont. Men som tur är kommer det i omgångar..så det är bara att härda ut :)

Nu äter jag yogurt och soppor i två veckor sedan går jag över på passerat i fyra veckor. Sen finfördelat i två. Sen normal mat. Ska bli så sjukt gott med kyckling, räkor, sallad. Längtar verkligen.

Redan tänkt ut massor med nyttiga recept. Spännande hur huvudet ändras iom en sån här grej. Tittar på alla innehållsförteckningar på ica tex, fullt medveten vad allt innehåller.

Det här första inlägget efter gastric bypasen är mkt för min egen skull, att ha kvar att minnas hur de igentligen var att bli opererad.

Kommer komma mkt recept, bilder osv för att kunna följa min resa.

Hoppas ni följer med :)




Här är jag för några veckor sedan..och ändå inte som tjockast. Men ni ser ju..fruktasvärt fet ;p
Men Det ska ju gå åt rätt håll nu.

Maken har just stuckit mig i magen med sprutorna som jag måste ta varje kväll. Gör mindre ont när han ger mig dom än när jag sticker mig själv..